Panik!

Efter att den första chocken hade lagt sig så kände jag panik. Hur ska det nu gå i skolan?? Här i Norge som man inte får mat i skolan, utan alla har med sig matpakke = mackor. Inget kylskåp och inga uppvärmningsmöjligheter heller. Panik! Vi flyttar tillbaka till trygga Sverige. Så min man började söka jobb i Göteborg, eftersom jag ju har min anställning kvar där. Men så kom det som ett brev på posten (men denna gång som ett mail i inkorgen). Det finns inget jobb till mig till hösten, jag är övertalig. Panik igen. Vad gör man nu? Gör det bästa av situationen, köper in en micro och ett kylskåp som man tar till skolan. Det hade de som väl var inga invändningar mot. Så nu måste jag ordna matlåda till honom varje morgon med varierad mat som han får med sig till skolan.

När barnen börjar bli lite större så börjar man tänka lite mer på sig själv och sina egna behov. Men när detta med diabetesen ramlade över mig så kändes det som att ta ett kliv tillbaka till småbarnstiden. Passa på att han äter rätt och vid rätt tid, att han tar rätt mängd insulin. Passa på var han är och hur han uppför sig, att han inte har för lågt blodsocker så att han svimmar. Jag vet ju att han mer och mer ska ta ansvar för allt detta själv, men nu är det vi som ska göra det för honom.

En till orsak till att man känner lite panik är att man tänker på vad som kan hända i krissituationer. Vad om det sker en naturkatastrof eller det blir krig aller något liknande, om det inte finns tillgång till mat eller insulin. Då är han en av de första som dör. Man klarar sig nämligen inte många dygn utan insulin och är beroende av en jämn tillförsel av mat.

Nu har han i alla fall fått en insulinpump :) Det gör att han slipper sticka sig 7 gånger dagligen. Värst var de långtidsverkande som han skulle sätta i låret. Men det kan komma upp nya små problem. Häromdagen var han ute och cyklade, härliga vår, och kom hem gråtande för att han ramlat och slagit sig. Pumpen hade klarat sig, men klämman som man fäster pumpen på byxorna med hade gått sönder. Det som är problemet med pumpen är att om den slutar fungera av någon anledning så har man snart inget insulin i kroppen, eftersom pumpen ger dig korttidsverkande insulin kontinuerligt, dygnet runt. Det löser man genom att ta fram sprutorna igen. Det gäller alltså att det inte sker på natten. Endå så är pumpen mycket mer flexibel, du kan ändra doserna enkelt, men det är mycket mer jag måste lära mig om den.