Sorg

Jag har gråtit en del under den här tiden. Inte alltid så det syns, man ska ju vara tapper, men när man går runt där i affären för att leta efter något att äta så är det lätt att bli ledsen över allt han inte kan bara äta sådär som förr.

Ja, det är nog det som är saken, jag sörger nog min "friska" lilla pojke som i ett slag inte längre kan göra allt han kunde förut. Ja, jag vet att det sägs att man kan äta och göra allt andra kan, men det är faktiskt inte riktigt sant. Han kan inte sitta med en godispose vid tv:n en frdagkväll och slappa, nej, då måste han först se hur högt blodsockret är och därefter sätta insulin och helst äta några långsamma kolhydrater först. Hur mysigt är det?? Käka ett knäckebröd först så får du lite, men bara lite godis :( Det är detta som får mig att gråta. Så vet man att det finns vuxna människor som verkligen missköter sin hälsa och uinte får diabetes. Det är inte så att jag undrar varför just han fick diabetes som inget ont gjort, för det har han ju inte, utan bara det att jag är så ledsen. Konstigt nog blir jag endå mer ledsen när jag läser om andra barn som fått diabetes, speciellt om de är små och dessutom har fått gluten :( Nu har han haft ont i magen så mycket så det är väl nästa sak som kommer, ja man måste ju förbereda sig på det värsta.