lördag 4 september 2010

Ovan

Jag är ovan med ganska mycket. Skriva blogg är en sån sak. Därför har jag ite skrivit på så länge. Jag har också dragit mig för det, för då måste jag ju skriva så mycket! Men nu kom jag på att jag inte alls behöver det. Det bestämmer ju jag.
Fler saker jag är ovan med är diabetes. I somras var vi i Frankrike. Jag kan inte rekomender längre resor när man just fått diagnosen diabetes. Det innebar ett veldigt svängande blodsocker och att jag därmed inte vågade annat än att gå upp flera gånger på natten och mäta och justera insulinet. Så för mig blev det inte någon vidare semester precis. Han trivdes i alla fall med att få bada hela dagarna, både hav och pool. Vi löste det med insulispumpen så att han fick en långtidsverkande insulinspruta på morgonen och så satte vi locket på magen och stängde av pumpen. Då kunde han ta matinsulin genom pumpen. Funkade bra!
Men en natt när jag var uppe och mätte så vaknade han. Blodsockret var ok. Men han satte en halv enhet i sömnen efter det. Vaknade av att han skrek rätt ut. När jag kom till hans säng så fick jag ingen ögonkontakt med honom. Hans bara skrek i panik. Jag gav honom sockertabletter och sa till honom att tugga! Det gjorde han. Efter två tabletter och lite dricka lugnade han sig. Det visde sig att han tappat synen en stund och bara såg sin systers ansikte snurra runt. Otäckt!!!
Nu undrar jag om någon anna upplevt detsamma vid en känning? Mätte blodsockret en stund efter, och då var det 3 något.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar